Du kan vara tacksam och ändå vilja mer

Jag tror att du som jag vet att vi menar det. Vi är tacksamma. Verkligen, det är inte det. Men det finns något annat som också är sant. Något som är svårare att säga högt, för det låter otacksamt. Det låter själviskt. Det låter som om vi klagar trots allt vi har.

Den känslan har ett namn. Den heter Längtan.

Och längtan är inte otacksamhet.

Jag vet det nu. Men det tog tid att förstå.

Det var inte länge sedan jag satt med den känslan. Inte i kris. Inte i kaos. Bara i det där tysta, envisa skav som inte riktigt försvinner oavsett hur mycket jag presterade, hur bra det gick på jobbet eller hur mycket jag visste att jag hade att vara glad över. Utåt såg allt rätt ut. Inåt kände jag att jag inte var mitt bästa jag.

Den meningen snurrade i mig länge innan jag vågade ta den på allvar. "Inte mitt bästa jag". Vad betyder den ens? Inte för att jag misslyckades. Inte för att livet var dåligt. Utan för att jag hade levt för länge i en riktning som någon annan hade ritat upp. Och jag hade följt den, för att det var förväntat. För att det var tryggt. För att det var ansvarigt och många av de besluten som jag har gjort under åren är mina, absolut - men inte alla.

Jag har lärt mig att tacksamhet handlar inte om att stänga ner längtan. Det är inte heller ett val mellan att vara nöjd eller att vilja mer.

De här sakerna lever sida vid sida. Hela tiden.

Jag kan vara djupt tacksam för det liv jag har byggt - och jag kan veta att det inte är hela sanningen om vem jag är.

Båda sakerna är sanna.

Det är faktiskt det modigaste erkännandet en vi kanske kan göra.

Inte "jag har misslyckats" eller "mitt liv är fel."

Utan det stillsammare, svårare: "Det finns mer i mig som inte fått plats."

Om du kvinna mitt i livet läser det här och känner igen det.

Om du också har sagt "jag borde vara nöjd" som ett sätt att tysta dig själv.

Jag vill att du vet att du inte behöver välja.

Tacksamhet och längtan är inte varandras motpoler.

De kan bo i dig samtidigt. Det ena utesluter inte det andra.

Längtan är inte ett tecken på att något är fel med dig.

Det är ett tecken på att du vet att det finns mer.

Jag bygger just nu ett program som heter Din story är din styrka.

Det är för dig som bär på den känslan, som vet att det finns mer, men som inte riktigt hittat ett sätt att omvandla det till riktning och rörelse framåt.

Om du vill vara med från start, anmäl dig till väntelistan nedan.

Inget säljtryck. Inga löften om quick fixes.

Bara ett program byggt för den kvinna som är redo att sluta tysta sin längtan och gå från den du råkat bli till den du väljer att vara.

Väntelistan hittar du här