Så här tänker jag om att vara en kvinna mitt i livet.

Känslan av att leva ett liv som ser bra ut på utsidan – medan insidan känns tom. Det är skavet många kvinnor känner men sällan namnger. 

Jag vet hur det känns. Jag har levt det.

Under lång tid definierade jag mig genom vad jag presterade och vem jag var för andra. Det gav mig en form av trygghet. Men trygghet och frihet är inte samma sak. Det tog mig lång tid att förstå skillnaden.

Med frihet menar jag inte frihet i tid eller pengar. Utan en inre frihet. Att veta vem du är och våga stå för det. Att inte behöva låtsas eller krympa dig för att passa in. Du kan ha gjort allt rätt och ändå känna att du tappat bort dig själv på vägen. 

För när identiteten du burit i decennier går sönder känns det som om att marken försvinner under dig. Ändå kan det vara tvärtom. Ibland är det precis det ögonblicket som är nödvändigt. När du ser det som en signal på något och agerar på den så har du börjat en resa mot något större.

För det som driver oss mitt i livet är sällan en kris. Det är en längtan. En längtan efter klarhet som ofta kommer först när du slutar låtsas. När du inte längre orkar upprätthålla en version av dig själv som inte passar.

När kostymen du bär sitter som den alltid gjort, men något inuti dig har vuxit ur den.

Det är precis i det mellanrummet Klarhetskompassen finns.

Sju ärliga frågor. Inga rätta svar, ingen bedömning. Bara du och frågorna som de flesta av oss aldrig fått lära oss att ställa på riktigt. Frågor som ger början på svaren på vad du faktiskt saknar. Vad du länge längtat efter att förändra men inte vågat sätta ord på.

Det tar tio minuter. Och det kan förändra hur du ser på dig själv redan idag.

Du behöver inte veta vart du är på väg. Du behöver bara vara villig att börja titta.

Klarhetskompassen hittar du här.