Längtan är inte ett problem – den är din vägvisare

Jag fungerade. Allt såg bra ut. Men inuti fanns det där.

En längtan efter något jag inte kunde sätta ord på.

Kanske känner du igen det?

Det där som vaknar på kvällen när allt är tyst.

Som viskar när du kör bil ensam.

Som dyker upp mellan mötena.

Den där känslan av: "Det här kan väl inte vara allt?"

Men du vet inte vad du längtar efter.

Och det gör det ännu värre.

För hur söker man efter något man inte kan namnge?

Jag trodde att jag längtade efter en passion.

Något som skulle få mig att känna mer.

Leva mer. Något som skulle fylla tomrummet.

Så jag letade.

Testade. Försökte. Hoppade från en grej till en annan.

Men ingenting stack. Och jag förstod inte varför.

För passionen var ju där ute någonstans – eller hur?

Jag behövde bara hitta den.

Men här är vad jag inte förstod då:

Jag längtade inte efter en passion. Jag längtade efter mig själv.

Efter att känna att jag var jag igen.

Efter att veta vad jag ville – inte vad andra ville att jag skulle vilja.

Efter att ta plats utan att be om lov.

Efter att känna att mitt liv var mitt.

Det var inte förrän jag började lära känna mig själv igen som passionen kom.

Inte som något jag hittade där ute.

Utan som något som växte fram inifrån.

När jag slutade leta efter vad jag skulle bli passionerad av – och började lyssna på vad jag faktiskt brann för.

När jag vågade experimentera även om det kostade tid.

Även om det kostade pengar.

Även om jag inte visste om det skulle leda någonstans.

Och när jag äntligen erkände vad min längtan egentligen handlade om?

Att bli mer jag. Att öka min självkänsla och sen våga visa andra vad det innebär att hitta sin klarhet och bli mer sig själva igen.

Att bygga något vid sidan av mitt jobb som var mitt.

Då blev det min passion. Inte för att jag hittade den.

Utan för att jag skapade den. Genom att bli mer mig.

Det är det få säger om längtan.

De säger att du ska hitta din passion.

De säger att du ska fylla tomheten med något.

Men för mig är det inte sanningen:

Längtan är inte ett problem att lösa. Den är en vägvisare.

Den visar dig vad du behöver mer av.

För längtan efter något mer – det är inte ytligt.

Det är inte att du är otacksam för det du har.

Det är inte att du är kräsen eller aldrig nöjd.

Det är din själ som försöker få din uppmärksamhet.

Som viskar: "Det här är inte allt du är."

Och om du lyssnar – om du verkligen lyssnar – så visar längtan dig något.

Kanske längtar du efter en känsla.

Frihet. Djup. Lätthet. Mod. Livslust.

Kanske längtar du efter ett uttryck.

Att skapa. Att dela. Att synas. Att vara dig själv fullt ut.

Kanske längtar du efter en riktning.

Att veta vart du är på väg. Att ha något som är ditt.

Men du kan inte hitta det förrän du erkänner det.

Förrän du slutar trycka undan längtan och börjar lyssna på den.

För längtan är inte din fiende. Den är din vägvisare hem till dig själv.

Kvinnan mitt i livet känner längtan ofta. Hon fungerar. Livet rullar. Allt är okej.

Men inuti finns något som inte går att skaka av sig.

En tomhet hon inte riktigt förstår.

En känsla av att hon skulle kunna vara mer – göra mer – känna mer.

Men hon vet inte vad. Och det gör henne vilsen.

Men här är vad jag vill att hon hör:

Du är inte vilsen.

Du är mitt i en vaknandeprocess.

Och den börjar alltid med längtan.

Med känslan av att något saknas.

Med frågan: "Vad är det jag egentligen vill?"

För tomhet är inte frånvaro av något. Det är närvaro av längtan.

Och längtan är inte dålig.

Den är din själs sätt att säga:

"Det är dags nu. Det är dags att komma hem till dig själv."

Men det kräver mod att lyssna. För om du börjar lyssna på längtan – då måste du kanske erkänna saker du tryckt undan. Att du inte är nöjd även om du borde vara det. Att du vill mer även om det känns girigit. Att du längtar efter något som inte finns i ditt liv just nu. Och det är läskigt.

För vad händer då?

Vad måste förändras?

Vad kommer det kosta dig?

Men jag lovar dig det kostar mer att inte lyssna. Att fortsätta trycka undan.

Att fortsätta fungera medan längtan växer.

För den försvinner inte. Den bara blir tyngre.

Tills den en dag inte längre viskar. Den skriker.

Så börja där du är. Erkänn längtan. Ge den utrymme.

Fråga dig:

Vad längtar jag efter att få känna mer av?

Frihet? Passion? Stillhet? Mod? Klarhet?

Vad längtar jag efter att få uttrycka?

Min röst? Min kreativitet? Mitt kunnande? Mitt jag?

Vad längtar jag efter för riktning?

Ett syfte? Ett projekt? Något som är mitt?

Skriv ner svaren. Inte för att du ska göra något med dem direkt.

Utan för att du för första gången erkänner dem.

För dig själv. Och det är det första steget.

För när du erkänner vad du längtar efter – då börjar du kunna skapa det.

Inte över en natt. Men steg för steg. Genom att välja mer av känslan du längtar efter. Genom att ge utrymme åt uttrycket du längtar efter.

Genom att röra dig mot riktningen du längtar efter.

Min längtan ledde mig hem till mig själv.

Och därifrån – till passionen.

Till att bygga något som är mitt. Till att hjälpa andra kvinnor göra samma resa.

Men det började inte med passion. Det började med rastlöshet. Med längtan.

Med frågan: "Vad är det jag egentligen vill?" Och modet att börja lyssna på svaret.

Om du känner längtan just nu.

Om du också bär på den där rastlösheten.

Om du också undrar "vad är det jag egentligen vill?" men inte riktigt vet.

Då vill jag ge dig en plats att börja.

Jag skapade Klarhetskompassen för just det här.

För kvinnan som känner längtan men inte vet vad den pekar på.

Sju ärliga frågor som hjälper dig sätta ord på vad du längtar efter.

Vilken känsla. Vilket uttryck. Vilken riktning.

Det tar 10 minuter. Men det kan visa dig vad längtan försöker säga.

Den finns i mitt community på Skool – tillsammans med allt annat jag skapat för kvinnor som är på väg hem till sig själva.

Kom med. Längtan är din vägvisare. Låt oss följa den tillsammans.

Kom med här

Kram

/Silla

P.S. Rastlösheten jag kände då – den var inte ett problem. Den var början på allt. På att hitta mig själv. På att bygga min passion. På att leva mitt liv istället för att bara fungera i det. Längtan är inte fienden. Den är vägen hem.